karroliiina

Den 15 december 2008 hade jag utebliven mens, men tänkte inte så värst på den då jag hade en stressig tid på jobbet med riktigt mycket att göra. Jag menar stress = utebliven mens eller försenad. hade inte tänkt så mycket på det men bestämde mig för att göra ett grav-test.

Man tänkte mest det kommer vara negativt. Men icke denna gången det var positivt.. Kom lite som en chock faktsist. jag tänkte inte jag och inte nu. Jag menar jag skulle göra lumpen i augusti det kan inte vara sant,. men det var det.. Det tog ett par dagar för mig att bara fatta det men efter ett tag så sjönk det in.

Berättade de för henke och han tog det väl hyfsat bra. bättre än jag trodde..Men ändå. Vi pratade mycket fram och tillbax, för och nackdelar. var även på Vaginalt ultaljud för att få veta hur långt gången jag vad och hur lång tid vi hade på oss att bestämma oss. Jag menar har vi råd, vill vi? Samtidigt var där något som sa behåll det. Hjärtat. medans hjärnan slets i två halvor. ungefär som på film en djävul och en ängel som sitter och dividerar på dina axlar. Vad skulle jag göra..

Gick till en kurator bara för att prata av mig och hon sa en sak som verkligen fick mig och henke att bestämma oss. Hon sa att även om ni inte bestämmt er kan ni ju ringa och boka tid för abort. Jag ringde en gång. Inget svar. sen drog jag mig liksom för att ringa igen. Då sa hon att om man inte ringer upp igen och verkligen försöker då kanske du inte vill göra den är aborten. Du kanske vill behålla barnet. Det var så jag började tänka och tänkte det måste ju finnas en anledning till varför jag inte vill ringa tillbaka och varför jag drar mig från att ringa..

Ja jag ville bli mamma, Jag vill det hellre än att göra värnplikten nu. Jag är så fruktansvärt glad att jag och henke tog beslutet för att behålla och idag är jag i v 20. halva tiden är gången. Känns sjukt men ändå underbart..